Om katter

Katten (Felis catus) - även känd som tamkatt, är ett relativt litet, smygjagande rovdjur. Vildkatten blev tidigt domesticerad av människan för att hålla efter skadedjur eller som sällskapsdjur.
 

En vanlig missuppfattning är att en huskatt är ett annat ord för tamkatt, men så är inte fallet. Det är istället ett annat ord för blandraskatt, och trots sitt namn så måste den inte nödvändigtvis vara tam och bo i ett hus.

Enligt jordbruksverket och länsstyrelsen ligger det konstanta antalet övergivna tamkatter i Sverige på ca: 125.000 - 150.000 individer årligen.

Övergivna tamkatter klarar sig i regel mycket dåligt i påtvingat vilt tillstånd - sjukdomar, olyckor, svält, uttorkning och att frysa ihjäl är den vanligaste orsaken till att den övergivna katten dör - alltså en mycket plågsam död, både i Sverige och i övriga Europa.

En ny mycket grym trend i Sverige, är att man strax före semesterresan. lämnar katten utan tillsyn utomhus. Man överger helt enkelt katten och åker på semester med förhoppning om att katten ska klara sig ensam och eventuellt vara vid liv när man återvänder  hem. Denna grymma "semester" trend är utbredd i speciellt södra Europa - (både för hundar och katter) - speciellt i Italien.

Visste du att sällskapsdjuren i EU medlemsländer är exkluderade från gemensamt djurskydd och omfattas inte av EU fördragen? Medlemsländerna råder själva över lagar och förordningar för sällskapsdjuren och i tex Spanien anses djurplågeri inte som en kriminell handling, utan man får som högst böter   www.esdaw.eu

Härstamning - Tamkatten skiljer sig från arten vildkatt (Felis silvestris) i temperament, päls, tasstorlek och tandplaceringar och är mindre resistent mot vissa blodcancersjukdomar som sprids via virus. Tamkatten är dock tillräckligt närbesläktad med vissa asiatiska arter av vilda kattdjur för att de vid korsning kan producera åtminstone delvis fertil avkomma. Sådana korsningar sker dock inte i naturen, men vissa kattraser, som exempelvis bengal har avlats fram på sådant sätt.
 

Katten anses ha uppstått ur den nordafrikanska underarten av vildkatt, den så kallade falbkatten (F. s. lybica), som är ganska lätt att tämja, eventuellt parad med europeisk vildkatt.
 

DNA-analyser från 2007 bekräftar att tamkatterna härstammar från falbkatten, som än i dag finns i vild form i bland annat Israel och Egypten. Hur länge den levt nära människan är ännu oklart, men det rör sig om mellan 9 000 och 15 000 år. En studie utförd av National Cancer Institute pekar mot att alla världens tamkatter härstammar från en grupp vildkatter som levde i Främre Orienten för omkring 10 000 år sedan. Egyptierna är bland dem som längst haft katten som tamdjur.
 

En orsak till begreppsförvirring är att förvildade tamkatter ofta felaktigt kallas för "vildkatter". Arten vildkatt, med underarter som europeisk vildkatt (F. s. silvestris) och skotsk vildkatt (F. s. grampia) går inte att tämja. Däremot går en utefödd förvildad tamkatt ofta att få tam.

Taxonomi - Tamkatten beskrevs taxonomiskt första gången 1758 av Carl von Linné som Felis catus i den tionde upplagan av hans Systema Naturae. Dock har vissa samtida studier visat att tamkatten kan utgöra samma art som vildkatten som traditionellt klassificeras som Felis silvestris (Schreber, 1777).

Detta har skapat en taxonomisk begreppsförvirring och tamkatten behandlas därför ibland som en underart till vildkatt, då omnämnd som F. s. catus. På motsvarande vis behandlas vildkatt ibland som underart till F. catus.


 

År 2003 beslutade International Commission on Zoological Nomenclature (ICZN) att vildkattens vetenskapliga namn är F. silvestris.

Det allra vanligaste är idag att beskriva tamkatten som F. catus, och därmed behandla den som en egen art och följa konventionen att använda den äldst kända taxonomiska synonymen som föreslagits. Johann Christian Polycarp Erxleben klassificerade tamkatten som Felis domesticus i hans Anfangsgründe der Naturlehre and Systema regni animalis från 1777. Detta namn, och dess varianter som Felis catus domesticus och Felis silvestris domesticus, ses ofta, men är inte korrekta vetenskapliga namn i och med ICZN:s beslut från 2003.

Blicken är ett viktigt instrument när det gäller att förmedla och uttrycka känslor. En stirrande blick med stora pupiller är en aggressiv signal.
Om du tittar på en katt som "flirtar" eller lätt kniper ihop ögonen så är det ett kattleende. Det är en gest som kan vara bra även för människor som vill visa katten att de är vänligt inställda.


Vokalt - Det vanligaste sättet för katten att kommunicera med människor är att jama. Hur mycket eller lite en katt jamar varierar från katt till katt. En katt kan jama på olika sätt och därigenom förmedla olika budskap. En vanlig orsak till att en tamkatt jamar är att den ber om något, till exempel att få mat eller att få gå ut. Den kan också jama när den så att säga vill hälsa på någon. Det är ofta relativt enkelt, åtminstone för en kattägare, att särskilja kattens olika sätt att jama och förstå vilket budskap den vill förmedla.
 

Med svansen - Katten använder sin svans till att hålla balansen. Svansen kan också förmedla kattens sinnesstämning; en svans som pekar rakt upp innebär i allmänhet att katten känner sig tillfreds eller glad, medan en svans som häftigt piskar fram och tillbaka indikerar att katten är arg eller spänd inför ett förestående anfall mot något byte. Om svansen pendlar långsammare betyder det att katten är ambivalent, det vill säga pendlar mellan två olika starka känslor – till exempel kelsjuk eller önskan att vara ifred.
 

Med öronen - Kattens öron sänder också ut signaler till andra djur och till oss människor. Tätt bakåtstrukna öron tyder på stark aggression, särskilt om katten fräser. Uppåtriktade tyder på uppmärksamhet åt det håll de är riktade.
 

Med spinnandet - Beträffande kattens spinnande råder tveksamhet, hittills har man inte lyckats beskriva hur det fungerar. En teori är att katten signalerar att den är ofarlig. Katten kan nämligen spinna även när den mår riktigt dåligt, till exempel hos veterinären när den har riktigt ont, inte bara när den är lycklig. Katter kan använda spinnandet för att lugna sig själva eller varandra.
 

Med feromoner - På sidan av kattens huvud finns körtlar som utsöndrar feromoner när katten stryker körtlarna mot ett objekt, exempelvis en människa eller ett föremål. Detta är för att markera sitt revir.
 

Andra förmågor - Katten ser sex gånger bättre än en människa i mörker, men är liksom vi blinda i totalmörker. En huskatt sover ca 16 timmar per dygn. Den kan springa upp till 50 kilometer i timmen, men bara under korta spurter. En katt kan ofta göra vertikala hopp, från stillasittande, på upp till 2 meter.
 

Fallande katt fenomenet - En katt som släpps upp-och-ner-vänd i vila kan snabbt vrida sig i luften för att säkert landa på tassarna. Eftersom katten då inte har något rörelsemängdsmoment i början av fallet, och den enda yttre kraften på katten är tyngdkraften, så gäller att rörelsemängdsmomentet är konstant 0 under hela fallet.

Förenklat kan det beskrivas som så att katten börjar med att dra in framtassarna intill kroppen medan bakbenen spretar ut så mycket som möjligt, vilket medför att masströghetsmomentet blir högre för bakkroppen än framkroppen. Detta tillåter katten att vrida främre delen av kroppen 180 grader, medan bakkroppen bara vrids cirka 5 grader i motsatt riktning. Katten gör sedan vice versa för att få bakkroppen på rätt köl, och till slut finjusteras landningen med svansen. Hela denna manöver sker på omkring 0,15 sekunder.

Dräktighet - Katter blir könsmogna vid omkring 9–10 månaders ålder. Detta varierar dock kraftigt, bland annat beroende på ras och kön. Honorna blir normalt könsmogna tidigare än hanarna, och till exempel en siameshona kan bli könsmogen redan vid 6 månaders ålder. Honorna löper normalt under tidig vår och sensommar, men särskilt innekatter kan löpa när som helst på året. Ägglossning sker först under parningen.

Dräktigheten varar 63 till 68 dygn, med 65 dygn som medelvärde. Det vanligaste man kan se om en katt är dräktig är att den blir tjockare (magen växer) och att spenarna blir större. Dräktiga katthonor behöver mer mat eftersom näringsintaget också ska täcka ungarnas behov.

 

Födsel och utveckling - Efter att kattungarnas mamma har varit dräktig i drygt 9 veckor är det dax för födseln. Kattungarna föds både blinda och döva. De öppnar ögon och öron först efter 1-2 veckor efter födseln. Under de första tre veckorna är kattungarna oförmögna att reglera sin kroppstemperatur. Kattungarna föds i en temperatur på mindre än 27 °C och kan dö av exponering om de inte hålls varma av sin mor.

 

Moderns mjölk är mycket viktigt för kattungar för den innehåller näring som kattungarna behöver till god tillväxt. Denna mjölk överför antikroppar till kattungar som hjälper till att skydda dem mot infektionssjukdomar. Medan kattungarna diar spinner de vanligtvis på samma gång och brukar även trampa med tassen.

 

Kattungar utvecklas mycket snabbt från cirka två veckors ålder tills deras sjunde vecka. Deras koordination och styrka förbättras. De leker med sina kull-kamrater och börjar utforska världen utanför boet. De lär sig att tvätta sig själv samt leka jakt och smyga för att visa medfödd förmåga som rovdjur. När de är cirka 4 veckor börjar kattungarna att äta fast föda och avvänjningen börjar oftast i samband med det. Kattungar lever i första hand på fast föda efter avvänjning men vanligtvis kan de fortsätta att dia ända till 10 veckor.

Kattungar - En kull kattungar består oftast av 2-5 kattungar. Under de första veckorna i livet behöver kattungarna vård av sin mamma, De behöver dia för att få näring och överleva. Innan kattungarna lär sig att tvätta sig själva är det mammans uppgift. Kattungar är mycket sociala djur och tillbringar större delen av sitt liv att leka och interagera med andra kattungar i samma kull.
 

Kattungar vaccineras oftast mot kattpest och kattsnuva vid 9 och 12 veckors ålder. Den vanliga kombinationen vaccination skyddar mot Feline viral rhinotracheitis (FVR), Feline calicivirus (C) och Feline panleukopenia (P). En ympning mot rabies kan även ges vid 16 veckor. De kastreras eller steriliseras oftast vid sju månader för att förhindra parning.

Kattraser - Sedan katten blev domesticerad har en mängd kattraser uppstått. De kan delas in i tre kategorier: naturliga, korsade och muterade. De naturliga kattraserna är sådana som utvecklats naturligt i olika delar av världen, genom urval beroende på till exempel under vilka klimatförhållanden katterna levde, eller via naturligt förekommande mutationer. Några exempel är turkisk angora, europé och maine coon.

Korsade kattraser är sådana som är resultaten av människans medvetna avel för att bevara, förstärka eller utveckla vissa särdrag eller egenskaper. Exempel: ocicat och bengal.

Muterade kattraser är sådana kattraser som uppstått genom att en mutation har tillvaratagits av människor och avlats vidare på. Exempel på sådana kattraser är manx, de olika typerna av rex-katter, munchkin och american curl.

Av dagens kattraser är de flesta ganska nya. Tills för bara ungefär hundra år sedan fanns endast de olika typer av katter som ingår i den naturliga kategorin ovan (inklusive ett fåtal som uppstått via naturliga mutationer). Rasrena katter kallas raskatter. Vilka raser som skall godkännas och vilken standard som skall gälla för dessa bestäms av kattförbunden, vars riktlinjer kan skilja sig ganska kraftigt åt. Samma katt kan därför anses tillhöra olika raser beroende på kattförbund.

Den organisation som erkänner flest raser är The International Cat Association, TICA. Ett förbund som är ganska sparsamma med att godkänna raser är The Cat Fanciers' Association, CFA. De godkänner idag (enligt förbundets webbplats) 37 olika kattraser, medan TICA på sin sajt listar 62 olika raser och varianter.

Andra betydelsefulla förbund är Storbritanniens Governing Council of the Cat Fancy, och det internationella förbundet Fédération Internationale Féline, FIFe. I Sverige organiseras de av bland annat Sveriges Kattklubbars Riksförbund, SVERAK, som är kopplat till FIFe. Det finns även ett flertal fristående independentklubbar; se Nordiska IDP.

Genetik - Vita katter har en högre genetisk risk att födas döva, i synnerhet om ögonfärgen är blå. Man räknar med att ungefär 80 % av alla vita blåögda katter är döva, och ungefär 20 % av alla vita gulögda. Vita raser som exempelvis Foreign white omfattas inte av denna defekt. Detta har att göra med den dominanta W-genen som ger den vita pälsfärgen.

Tamkatten i Sverige - Mellan åren 1998 till 2006 ökade antal katter i svenska hushåll från 1,2 miljoner till 1,6 miljoner.

Sommarkatter - En sommarkatt är en vanlig benämning på en katt som en familj skaffar sig inför en semestervistelse på landsbygden om sommaren, ofta för att glädja barnen i familjen, men som man överger då hösten kommer och man skall åka hem. Den övergivna katten klarar sig ofta dåligt och blir sjuk eller dör av svält.

Semesterkatten - En ny grym svensk trend, att överge katten utan tillsyn eller kattpassning för att sedan åka iväg på sin semester.