Kastration av katt

Genom att låta kastrera katten kan Du faktiskt ge den ett friskare, längre och mer harmoniskt liv. Den blir dessutom mer tillgiven. Kastration förhindrar katten från att reproducera sig.
 

Nackdelar med okastrerade katter

Okastrerade hankatter och löpande honor doftmarkerar sina revir med en starkt luktande urin, vilket är svårt att acceptera i normalhemmet. De löpande honorna jamar dessutom högljutt. Hanar, som släpps ut, kan ströva iväg och hålla sig borta i långa perioder. Under denna tid är risken för trafik- och slagsmålsskador överhängande. I samband med umgänge med andra katter utsätts den egna katten för smittsamma infektioner av virus och hudparasiter. Många okastrerade katter tappar kraftigt i vikt under våren, då drifterna är som starkast.
 

Kastration av hankatt

Urinen från en kastrerad hankatt luktar blygsamt i förhållande till urinen från en okastrerad. Dessutom slutar oftast kastraten strila i hemmet och sköter prydligt sina behov på lådan. Släpps kastraten ut, går den i regel inte långt ifrån hemmet och söker i betydligt mindre omfattning strid med andra katter. Som sällskapskatt blir den lugnare och i många fall kelen och tillgiven.

Vid kastration avlägsnas testiklarna via hudsnitt på vardera sidan av pungen. Sädesledare och kärl ligeras av, varefter hudsnitten brukar lämnas utan suturering pga sin obetydliga storlek. Hankattsbeteendet klingar successivt av under upp till 1 månad. Observera att en kastrerad hankatt kan para och befrukta en honkatt de närmaste veckorna efter ingreppet pga att spermier kan finnas kvar i sädesledaren.

Skulle kastrationen inte eliminera det oönskade hankattsbeteendet i tillräcklig omfattning är det i besvärliga fall rimligt att "förstärka" kastrationseffekten genom att injicera ett implantat in under nackskinnet. Den könsdämpande effekten varar cirka 1 år på katt.
 

Kastration av honkatt

Oftast är det honans högljudda jamande under vårens täta löpperioder som får kattägaren att bestämma sig för kastration (eller sterilisering – ett felaktigt uttryckssätt, som lever kvar). I vissa fall kan hon också vara stingslig under löpen. Släpps en okastrerad löpande katthona ut, blir hon mycket snabbt med ungar.

Lämpligast är att ta bort både äggstockar och livmoder vid operationen. Om honan redan blivit dräktig kan man naturligtvis avlägsna livmodern med fostren i, men för kattans skull bör detta helst undvikas. Se till att låta kastrera henne i tid!
 

Stora fördelar för kattens hälsa

Hälsovinsterna för hankatten, som kastreras, utgörs huvudsakligen av att skaderiskerna och smittoriskerna minimeras. Livslängden kan för den utespringande katten fördubblas eller t.o.m. tredubblas.

Den kastrerade honkatten kan, genom att livmodern avlägsnats, inte få livmoderinflammation och risken för juvertumörer (som ofta är maligna hos katt) minskar till nästan obefintlighet, om honan kastreras vid tidig ålder.
 

P-piller

Förr var det vanligt att man behandlade honkatterna med p-piller för att skjuta upp löpningen. Man kan dosera 1 tablett var femte dag, när hennes egen hormonproduktion är kraftig (förslagsvis under februari-augusti), medan 1 tablett i veckan brukar räcka för att hålla löpningen borta under höst och vinter.

P-piller är lämpligt att ge en honkatt under begränsad tid, när man t.ex. senare vill kunna ta ungar efter henne. Viktigt är att påpeka att p-piller ökar riskerna väsentligt för fetma, juvertumörer, livmoderinflammation och diabetes. Därför är kastration att föredra i alla de fall, där honan inte skall ha ungar längre fram.
 

När i livet bör katten kastreras?

I Sverige har man enats om att både hon- och hankatter bör ha uppnått cirka 6 månaders ålder vid kastration. Då närmar sig könsmognaden och individen har mognat mentalt. Man har satt åldersgränsen så pass lågt i syfte att begränsa antalet oönskade kattungar. Den unge hankatt, som kan hållas inne och få kastrationen uppskjuten ett par månader, utvecklar ett något maskulinare utseende. Naturligtvis kan kastration utföras när som helst senare i livet.

Kastration kan självfallet väljas för att förhindra att ett mindre bra anlag förs vidare.
 

Risk för övervikt och urinsten

En kastrerad katt vill i regel äta mer än den gjorde som okastrerad. Ändå minskar ämnesomsättningen efter operationen. Dessa båda förändringar kan i förlängningen leda till så tråkiga följder som övervikt, ledlidande, urinsten och diabetes. Därför får Du som ägare ingående information om dessa risker och prover med hem på lämpliga "lättare" fodersorter, som förhindrar en sådan utveckling.

Det gäller att så snart operationssåren läkt minska på kaloritillförseln. Den överviktige katten rör sig mindre och går mer sällan och dricker och kissar. Det innebär att koncentrerad urin samlas i blåsan, vilket kan leda till urinstens- eller kristallbildning. På grund av längre och smalare urinrör är det oftast hankastraterna, som drabbas av urinstopp i urinröret.

Moderna kastratfoder är innehållsmässigt sammansatta på ett sådant sätt, att urinsten/kristaller i stort sett inte skall kunna bildas. Se till att ge Din katt ett högkvalitativt foder och ha alltid vida vattenskålar med friskt vatten framme, särskilt sommartid under varma perioder!
 

Symptom på urinsten

Skulle Din kastrerade katt visa något/några av nedanstående tecken (nästan alltid på grund av att katten fått ett felaktigt foder) bör Du snarast kontakta Din veterinär:

  • går ofta till lådan och försöker kissa men det kommer bara små mängder urin
  • verkar orolig och försöker slicka sig på sin penis och/eller buk
  • kissar små fläckar på golvet utanför lådan
  • urinen innehåller blod
  • jamar och verkar ha ont när den kissar
  • ömmar på buken (av en överfylld urinblåsa)

Samverkan kattägare - veterinär

Genom att låta kastrera Din utekatt bidrar Du till att minska antalet oönskade kattungar. Omkringströvande katter tvingas leva ett hårt liv plågade av skador, parasiter och virus i jakten efter den dagliga födan, en partner och någonstans att krypa in. Källa
 

Sveriges Veterinärförbund

Norm om rekommenderad kastrationsålder för katt - Reviderad i september 2010

 

Normgruppens rekommendation
Normgruppen rekommenderar även fortsättningsvis sex månader som lägsta ålder för kastration av katt generellt, oavsett ras och kön.

 

De veterinärer som har adekvat kompetens avseende kirurgi, anestesi och perioperativ vård och som utför ingreppet vid klinik som har lämplig utrustning för tidig kastration av katt kan fortfarande välja att, när särskilda skäl föreligger, kastrera katter tidigare än vid sex månaders ålder. Källa: SVF